Monday, March 3, 2008

No Country For Old Men

Oscar-nomineringar, statyetter och bröderna Joel och Ethan Cohen låter ju onekligen intressant. Att Tommy Lee-Jones för mig för alltid är en pinsam 'Man' in black, att Oscarvinnare Javier Bardem inte spelat i många engelsktalande filmer, och att Calle beskrev den som överskattad tolkade jag som ett wildcard trots guldregn. Men vilken tur att jag tog mig besväret att åka till Leedervilles fina salonger med en kartong biosnacks; jag ger den en ganska klar 9. Javier Bardem (Bästa manliga biroll) som Calle förvisso påpekade var helt genial, var en riktigt skicklig 'filmgalning'. En sån där som man kollar under sängen efter innan man går och lägger sig, en sån som man ser i mörkret och överallt efter att man kommit ut från biosalongen, en sån där klassisk film-psykopat. Förutom att Texas-engelska utan subtitles inte alltid är glasklart så var den definitivt i klass med Fargo om inte bättre.

Senare i veckan blir det en girig Daniel Day-Lewis i There Will Be Blood.

Heå

Post Scriptum. Tommy Lee-Jones imponerade även han.

3 Comments:

Anonymous Anonymous said...

Haha,
nu får ni fan ta och kamma er alltså. No Country for Old men är det största skräp som släpats ut på biograferna.
Bara för att den är regisserad av två bröder med ett uppenbart osunt förhållande till varandra(och sin omgivning) så betyder det inte att den är bra.
Varför är den så konstig?
/Magnus

March 6, 2008 at 4:19 PM  
Blogger carladamfrisk(at)gmail.com said...

hmm jag anar att ordet kommersiell spökade i din analys?

March 6, 2008 at 7:53 PM  
Anonymous Anonymous said...

Det var avsaknaden av kommersialism som jag saknade.
Det var jävligt bra musik till filmen iofs.

March 7, 2008 at 2:19 AM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home