Nouvelle Vague och årets present
Det är Perth Arts Festival för tillfället (har varit bra länge utan att jag vetat om) med massa spännande band, filmer, utställningar etc finns för de som är roade av det. I torsdags var vi därför och (tjuv)lyssnade på franska Nouvelle Vague nedanför oss. Tjuvlyssnandet därför att konserten var utsåld och vi satt utanför med vin och öl. Trevligt var det i alla fall.
Dagen efter var det upp i ottan för att lämna in bilen på lite service samt för att dra iväg och jobba. Hur det gick för bilen behöver jag inte nämna och hurget gick på jobbet behöver jag inte heller nämna utan summan av dagen kan beskrivas med en riktig skit dag då inte mycket stämde.
Nåja. I dag är det lördag och Kim och jag har varit i Leederville och kikat i affärer. När vi var där fick jag ett sms från Dennis som sade att han hittat årets present till mig. Kul tänkte jag och insåg inte att han faktiskt köpt en present och inte heller vilken present som helst. Mamma och pappa kanske minns det och tydligen kommer Dennis ihåg att jag berättat för honom också. Presenten bestod av en t-shirt med tryck från "Where the wild things are" som jag avskydde och nästan drömde mardrömmar av när jag var liten. Dennis såg förstås t-shirten som terapi och jag är såklart ytterst tacksam för denna hjälte-lika insats. Återstå att se hur det kommer gå. För er som inte vet vad jag pratar om kanske bilden nedan ger er rysningar. Fy....
Dagen efter var det upp i ottan för att lämna in bilen på lite service samt för att dra iväg och jobba. Hur det gick för bilen behöver jag inte nämna och hurget gick på jobbet behöver jag inte heller nämna utan summan av dagen kan beskrivas med en riktig skit dag då inte mycket stämde.
Nåja. I dag är det lördag och Kim och jag har varit i Leederville och kikat i affärer. När vi var där fick jag ett sms från Dennis som sade att han hittat årets present till mig. Kul tänkte jag och insåg inte att han faktiskt köpt en present och inte heller vilken present som helst. Mamma och pappa kanske minns det och tydligen kommer Dennis ihåg att jag berättat för honom också. Presenten bestod av en t-shirt med tryck från "Where the wild things are" som jag avskydde och nästan drömde mardrömmar av när jag var liten. Dennis såg förstås t-shirten som terapi och jag är såklart ytterst tacksam för denna hjälte-lika insats. Återstå att se hur det kommer gå. För er som inte vet vad jag pratar om kanske bilden nedan ger er rysningar. Fy....
0 Comments:
Post a Comment
Subscribe to Post Comments [Atom]
<< Home