Iron Maiden, Burswood Dome
Ett dödsfan som offrar fru och barn för Maiden, ett nörd som hävdar att han/hon kan alla låtar på sin luftgitarr eller bara någon som gillar Iron Maiden eller live musik. Alla var vi där. Vi hör nog till det sistnämnda, men häftigt var det. För att ännu bättre smälta in investerade vi alla i varsin t-tröja och oj så snygga och rockiga vi vart.
Burswood ligger en liten pit utanför Perth. Hela WA rock-elit hade samlats för att snacka minnen, låtar, konserter eller bortförklara varför detta var deras första och kanske sista gång de faktiskt ser sina hjältar. Fredrik, Karin, CA och jag hade fått tag i plåtar och för oss alla skulle oskulden tas gällandes live-konsert med Maiden. Förbanden var bleka och alla ville egentligen bara se huvudakten. När väl solen gått ner, lamporna släkts och alla var på plats åkte draperiet ner och 6 man starka Iron Maiden dundrade loss med öppningslåten "Aces High". Konserten var i ett relativt högt tempo med många klassiska låtar som "Fear of the Dark" och "The number of the Beast" blandat med låtar som i alla fall jag inte hört tidigare. Efter många långa gitarr solon, taktbyten och ett visit av Eddie så var öron, rygg och fötter ömma. Kul att ha sett dom, men frågan är om de inte börjar bli lite slitna fastän allt sitter som det ska. Det känns som att det är de gamla låtarna som håller de vid liv och att de nya produceras för att de gamla ska få spelas. Vad man än tycker om deras musik månste man ge dom all heder för lyckats hålla på i 30 år och de kommer säkerligen hålla på i lika många år till.
Burswood ligger en liten pit utanför Perth. Hela WA rock-elit hade samlats för att snacka minnen, låtar, konserter eller bortförklara varför detta var deras första och kanske sista gång de faktiskt ser sina hjältar. Fredrik, Karin, CA och jag hade fått tag i plåtar och för oss alla skulle oskulden tas gällandes live-konsert med Maiden. Förbanden var bleka och alla ville egentligen bara se huvudakten. När väl solen gått ner, lamporna släkts och alla var på plats åkte draperiet ner och 6 man starka Iron Maiden dundrade loss med öppningslåten "Aces High". Konserten var i ett relativt högt tempo med många klassiska låtar som "Fear of the Dark" och "The number of the Beast" blandat med låtar som i alla fall jag inte hört tidigare. Efter många långa gitarr solon, taktbyten och ett visit av Eddie så var öron, rygg och fötter ömma. Kul att ha sett dom, men frågan är om de inte börjar bli lite slitna fastän allt sitter som det ska. Det känns som att det är de gamla låtarna som håller de vid liv och att de nya produceras för att de gamla ska få spelas. Vad man än tycker om deras musik månste man ge dom all heder för lyckats hålla på i 30 år och de kommer säkerligen hålla på i lika många år till.
0 Comments:
Post a Comment
Subscribe to Post Comments [Atom]
<< Home