Aus

Kvällen började lite hårt med en alldeles för stark öl (Tack Pappa Hallerby), alldeles för intressant sport på TV och en alldeles onödig löptur för att slutligen ändå missa bussen. Taxiresan in var dessutom den längsta (och dyraste) någonsin till Skeppargatan. Som tur var röt Love till och taxametern stoppades cirka 50 meter innan slutgiltig destination. Vi kunde blivit ruinerade...

Nåja, Madeleine bjöd sedan på sitt väldigt rosa och fina krypin där dryck förtärdes, Josef Frank bord/frukostbrickan höjdes till skyarna och dessutom redde vi ut hur egentligen vi lärde känna varandra.

Efter Skeppargatan drog vi till Joppe och Inferno. Mysig bar, men skön musik och oj så goda drinkar och öl. Gin-mynta-äpple, körsbär-gin-grapefrukt och en god god Åbro öl avnjöts tillsammans med dunka-dunka och folk. Planen om en tidig och lugn kväll gick käpp-rätt när vi vid stängning drog vidare till Berns nedervåning. Berns bjöd på grym musik och alldeles lagom med folk. De dryga 2 1/2 timmarna som vi var på Berns spenderades på dansgolvet till ljuva toner. Riktigt roligt var det att dansa av sig lite...eller mycket. Idag, dagen efter, har jag svårt att skilja på om träningsvärken fortfarande kommer från Nintendo Wii-aftonen eller om det faktiskt är från igår.

Stockholm är en konstig stad på det sättet. Ena kvällen står man i kö och fryser, lyckas tillslut komma in, står stelt vid baren sippandes på en öl, spanar ut över de man avundas, alltså de som verkar ha roligt, och undrar vad fan man gör och varför man utsätter sig för det. Andra kvällar när man är på humör så blir de som dessa som igår. En konstant leende på läpparna, dans och inge kymmer.

"The Secret"?