Visa ord

"If you guys are going to have the Louis Vuitton travel cases you'd better be travelling first class. If you are standing in the economy class queue with your LV cases everone will now they're fake"

K. Y. Lee, Marketing

Vilken snubbe.

Dagens Länk

För alla Entourage fantaster.

http://www.medellinthefilm.com/

Icke sömnlös i Sydney

Ungefär kl 20.30 Perth-tid, 22.30 Sydney tid...

Efter lite snack med Ekmark på mobilen lämnar han över den till CA och efter ytterligare lite snack med honom...

CA: Asså Niklas. Du skulle älska Sydney.
Nicke: Wow.
C: Asså Niklas. Sydney är så j*vla stort.
N: Du läntar alltså inte tillbaka till Perth?
C: Asså Niklas, Sydney är staden i ditt hjärta.
N: Kool!
C: Asså, Sydney är staden i ditt j*vla hjärta!!

Måste nog ta mig över till storebror Sydney någongång efter denna eminenta recension.

Sömnlös i Scarborough

Som titeln lyder har jag svårt att sova. Klockan är i och för sig bara 20 i 12 så vad ska jag förvänta mig, fast ändå.

Är det flytten upp till Hastings som stör min ro måntro. Har flyttat hela dagen och det är med blandad känslor man lämnar lägenheten. Ugly (Oh so Pretty) Betty har gått skytteltrafik mellan Stanley och Hasting med fullpackade väskor, IKEA kassor och plast påsar och fortfarande finns massor att göra. Lägenheten som CA hittade på realestate och satte klorna fick vi tillslut. VI ordnade den, ingen annan. Något man får vara lite stolt över. Hastings är förövrigt lite inrett nu och det blir fint det med...

Är det att jag ansvarar för CA's ögonsten som gör mig orolig. Då CA stack till Sydney fick jag ansvar för henne. Betty står parkerad utanför och jag vet att stereon uttagen och alla dörrar låsta, ändå vaknade jag i natt och tänkte efter om allt var låst. Vill bara tillägga att det är riktigt skoj att köra bil på vänster sida med en automat-Toyota.

Är det James Bond som springer runt i mitt huvud. Då TV-tablån inte bjuder på mycket underhållning har vi bestämt oss för att köra Bond från början till slut. Har insett att jag faktiskt inte hade sett alla, speciellt med Sean Connery och det är skoj. Det som är mindre skoj är att jag hör Bond-temat rullandes i mitt huvud hela tiden. Tur att den är bra i alla fall.

Känns som att det är sommar på väg här nere nu på något sätt, fastän det är vinter. I dag var det riktigt varmt och man längtade nästan ner till havet igen. Sommar, att folk är på väg tillbaka till Perth och att man har "enrollat" visar klart och tydligt även att skolan är på väg. Kul? Hoppas det. I och med att skolan drar i gång ser jag också någonstans där framme att jag ska hem till Sverige och Lidingö. Fastän det är låång tid kvar så känns det ändå inte så overkligt lång bort. Men kan lugna er med att jag inte längtar, Australien är fortfarande fint.

Nu har jag lyckats skriva ner lite och 29 minuter har gått. Utanför är det bäcksvart men jag är fortfarande pigg. Vad gör ni där hemma klockan 18.09?

Singapore

Då var man åter till allvaret, måsten, (snart) skolstart och VILA... Singapore skulle man kunna sammanfatta med tidiga frukostar, sena kvällar, enorma mall's och värme. Vi hann med en hel del saker därborta, Perths närmsta storstad om jag inte misstar mig.

Singapore är ett litet land med en stor stad. Visa ord det där, men city kärnan känns väldigt stor till skillnad från Perth. Vad hann vi med då? Strosa runt och drömma på Orchard Road, springa ut och in i alla sjuka mall's, åka på Zoo, åka kabin över till Sentosa (en ganska trist, väldigt turistig och konstgjord ö), beöka en chokladbar, titta på Singapore's inomhusskidbacke, besöka Chinatown, Little India, Arab Street, Haji Lane, åka båt, åka tunnelbana, äta massa god mat, shoppa lite och dricka Singapore Sling i Long Bar på Raffles. Glömt något?

Allt var frid och fröjd och även fast jag trivs i Scarborough och Australien var det kul att se något nytt och något helt annat. Förhoppningsvis kommer jag tillbaka till Singapore och Asien någon gång. Om två veckor drygt börjar skolan igen och det ska bli spännande, men hur spännande får man återstå och se. Det är trots allt ganska skönt att vara ledig.

På skateboard från Hasting Street till 'Trigg'

Ensam i Scarborough är kanske inte så dumt.. (?) Goda måltider, (tvångs)anledningar att gå till gymmet, små roadtrips med 'ösbilen' via kustlinjen, filmer, musik- lyssnande (!) och patetiskt mycket msn:ande (skype:ande). Lite tid för sig själv innebär otäckt mycket tänkande och spekulerande vad gäller allt, så utflykter till whatever är en fantastisk stund för lite omväxling. I eftermiddags (efter gymmet!) gav jag mig ut på rullbrädan för att fotografera strandpromenden med början från vårat nya hus på Hasting Street, till Trigg Beach som följer Western Australias kustlinje ända till horisonten om du så vill. En ljuvlig senvinter dag med bilder från hela rullandet...













...ger en hopp om ett varmt hjärta.

Ikväll har jag lyckats väcka Karrinyupp till liv, så snart beger vi oss till Innaloo för att konsumera Michael Bay's senaste, 'Transformers'. Att dömma av trailer blir det kanske en upplevelse eller åtminstone en innovativ nostalgitripp till sina äldre unga år (typ?). IMDB's jury däremot lovar ett äventyr i världsklass. 8,4/10 är inga blyga siffror från Internets största filmdatabas.

Sköt om er. Too-de-loo!

Som blixt från klar himmel

'...kl var midnatt den 2 Juli och det var svart; det var bäcksvart på Stanley Street/Boulevard of Horror'

Klockan var insprickad på 07.43 denna lovmorogn. Niklas och Kim skulle köras av Stanley Taxis till flygplatsen för att lätta upp mot våran grann- metropol i Malaysia, Singapore. Bilresan gick, trots vädergudens tunga önskan, väldigt bra och efter ett koncist kramkalas riktade jag och Betty GPSn (kartboken) mot Edith Cowan Universty Sports and Recreation Center där mina ouppvärmada triceps och bröstmuskler förhoppningsvis skulle få ett tillfälligt lyft. Väl på dipsstången kapitulerade jag bestämt och vände hemåt Stanley Street cirka en mil mot rikting havet...
...och här började problemen. Det var inte helt ur luften som jag konstaterade för mig själv att vinden hade tilltagit något, inte heller det fakta att regnet hade börjat dugga från det att jag lämnade lobbyn på gymmet till att jag promenerade bort mot en ensam Betty på studentparkeringen ett blygt stenkast därifrån.
Hemresan på milen var spöklik, från måttlig vind och duggregn till piskande, vinande vindar och ösregn till strömavbrott i hela city of Stirling. Schit vilket väder som drog in. Efter många om och men var jag tillslut inne i lägenheten som stod stilla, och om jag var lite putt så var nog mina mejeriprodukter i kylen rejält besvikna.
Men dom får nog ändå ge sig mot min bönfallande mot routern/modemet som på mycket länge inte skickade iväg en ända signal till Mac datorerna i rummen brevid.
Men men, dagens i-landsproblem tänkte jag för en sekund och vände mig optimistiskt bort mot torrhyllorna och frukten som skulle skjuta upp min energi efter träningspasset och väderhysterin.
Klockan tickade fram till tre tiden på eftermiddagen då jag gjorde ett halvhjärtat försök att få tag på Karrinyupp boysen som har en jävligt skev dygnsrytm. Dom går och lägger sig sju på morgonen och vaknar därefter om tidigt runt just denna tidpunkt. Efter att signalerna tutat på börjar en trött telefonsvarare förklara att han inte kan svar just nu... Men facsinerande och plötsligt återringer en nyvaken Sam till den strömlöse. Han begriper knappt ingenting av min misär då jag förklarar att jag fan inte fått mitt efter- lunch kaffe och att jag precis då hade bestämt mig för att storma över och hastigt lugna ner mitt koffeinbegär.
Från 'Hang up' till en hand på kaffebryggaren tog cirka.., ja under fem minuter.
Eftermiddagen bestod av fortsatta Indiska Ocean stormar, mera regn och mera Colobianskt guld, Ferrells nya rulle 'Blades of Glory'; fortskred med en Mexikansk middag och en återblick i Spartanfascist- rullen '300'.

Strax efter Spartaninjektionen tog jag det ödestigna beslutet att bege mig hemåt. Efter att ha rensat upp herrarnas biluppfart från avfallet av deras hundratals palmer som skuggar deras Hefner hus började hoppet om ett upplyst grannskap att vända mot optimism. Väl uppe på kullen och korsningen Duke Street/ Scarborough Beach Road log jag till då ljus åter fanns på Scarboroughs gator... på alla gator förutom våran...

Eftersom jag tidigt in på måndagen skriver detta inlägg så begriper ni nog att kaffet återigen kan kokas och bloginlägg återigen kan komponeras och laddas upp. Min fråga lyder hur fan man kunde klara sig utan elektricitet, vidare utan bredband tidigare..? Dööh..! Snälla, aldrig mer igen.. aldrig!

Mitt bitterhet vänder härmed till lycka. Ett enormt grattis också till Karin som idag fyller blytunga 24 i ett regnig och sommarfritt Falköping?

Oj, det här inlägget blev ju ganska lång(t)-tråkigt, men världens mest rastlösa herre ville göra någonting då min efter två dagar söndertränade kropp inte klarar av ett pass just denna morgon, men skateboarding, fotboll och ett löppass ska odiskutabelt genomföras från och med nu. Go!

Be good alla ni bra människor som orkade läsa ända hit, och ni andra också.

Saknar er som crazy. Puss och Kram